verb ~de ~t
grepp·ar●ta ett grepp om
vard.komm.JFRcohyponymgripa 1
han lyckades greppa hennes vänsterarm○äv. bildligtnu måste vi greppa tag i problemet○spec.skaffa sig överblick över
hon hade svårt att greppa situationenkan du greppa innehållet i kapitel 7?greppa (om) ngn/ngt/SATSsedan 1949Subst.:vbid1-173075greppande;
grepp