Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
grin·et1ansiktsuttryck med öppen, brett isärdragen mun, som antyder glädje
vanligen på ett ganska oestetiskt sätt
komm.han visade tänderna i ett glatt grinmed ett triumferande grin demonstrerade han sin lösningsedan 1759till grina
2ansiktsuttryck med förvriden mun, som antyder sorg, vrede e.d.
komm.fångrinhångrinsedan 1773