Svensk ordbok 2009, webbversion

grind substantiv ~en ~ar grind·en1an­ordning för till­slutning av öppning i staket eller mur ofta i form av ngt slags (låsbart) galler på gång­järn arkit.databehandl.JFRcohyponymport 2 järngrindspjälgrindöppna grindenstänga grinden○äv. om mot­svarande öppningJFRcohyponymentré 2cohyponympassage 1 gå in genom grinden○äv. bildligt om liknande före­mål med annan funktioncricketgrindfiskgrindisgrinden grind (till ngt)mota Olle i grindseOlle sedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. grind; gemens. germ. ord, trol. besl. med lat. grun´da ’tak­sparrar; tak­stol’ 2en logisk symbol som liknar en grind och an­vänds bl.a. för att beteckna ett slags sannings­värde och som tecken för att en viss operation ska ut­föras databehandl., logikdatabehandl.fil.sedan 1964