Svensk ordbok 2009, webbversion

gri`pa verb grep gripit gripen gripna, pres. griper grip·er1ta ett fast och stadigt tag med handen komm.JFRcohyponymta 1cohyponymfatta 1cohyponymgreppa griporganhan grep hårt om hennes hand­led○äv. i fråga om liknande rörelse med redskap e.d.griparmgripklogriptångpolygriphon grep den heta kastrullen med en tång○äv. bildligtgripas av panikgripa ögon­blicket i flykten○spec.väcka stark sinnes­rörelse hos prästens tal grep de församlade djuptgripa ngn/ngt (i/med ngt), gripa efter/om ngn/ngtgripa ngt ur luftenseluft 1 sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. gripa; gemens. germ. ord; nära besl. med grep, grepe, grepp; jfr begripa 2beröva (ngn) friheten för att ev. senare å­tala personen i fråga samh.JFRcohyponymarresteracohyponym1häkta 1cohyponymanhålla 2 de miss­tänkta rånarna har nu gripitsgripa ngnsedan slutet av 1200-taletWestgöta-LagenSubst.:gripande; grepp (till 1)