substantiv ~en ~ar
grop·en●förhållandevis djup hålighet med ganska branta sidor
ofta (grävd) i mark
form.JFRcohyponymhål 1cohyponymgupp
fallgropgrusgropormgropgräva en gropvägen var full av gropar och hål○äv. om mindre, liknande hålighet på kroppmaggropskrattgropsmilgrophon har gropar i kindernaen söt grop i hakansedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. grop; gemens. germ. ord; trol. besl. med gräva