Svensk ordbok 2009, webbversion
[gråt`-]
substantiv ~en ~ar
grotte|kvarn·en●(tänkt, mycket stor) kvarn som genom hårt utnyttjande av människokraft mal rikedomar åt sin ägare
en vanlig symbol för kapitalismen
samh.sedan 1897till Grotte, namn på kvarn i den isländska mytologin
Grottekvarnen, ständigt tyngre, har behov av trälabarnen även tioårs och yngre.Viktor Rydberg, Den nya Grottesången (i Dikter, 1891), med kritik av den tidiga industrialismens avigsidor