Svensk ordbok 2009, webbversion

grottekvarn [gråt`-] substantiv ~en ~ar grotte|­kvarn·en(tänkt, mycket stor) kvarn som genom hårt ut­nyttjande av människokraft mal rikedomar åt sin ägare en vanlig symbol för kapitalismen samh.sedan 1897till Grotte, namn på kvarn i den is­ländska mytologin Grottekvarnen, ständigt tyngre, har behov av trälabarnen även tioårs och yngre.Viktor Rydberg, Den nya Grottesången (i Dikter, 1891), med kritik av den tidiga industrialismens avigsidor