Svensk ordbok 2009, webbversion

grov adjektiv, komp. grövre [grö´v-], superl. grövst gröv·re1som har stor tjocklek särsk. om lång­sträckta före­mål admin.sjö.utstr.MOTSATSantonymfin 2antonymtunn 1antonymklen 1 JFRcohyponymkraftig 1 grovkalibriggrovlemmaden grov trådett grovt blyerts­streckhan är grovt byggd (adv.)○äv.som består av eller inne­håller förhållandevis stora partiklar JFRcohyponymgrovkornig grovhackagrovsnus○spec. om bröd som huvud­sakligen bakats på annat sädes­slag än vete, t.ex. råggrovt bröd○äv. om före­mål med o­jämn, skrovlig etc. ytagrovhyvladgrovmaskigen grov hand­duk○äv. om stort och kraftigt före­målgrovplåtgrovsmidegrova skorgrovt artilleri○äv. bildligt, spec. med ton­vikt på av­saknad av mindre och finare detaljer, nyanser e.d.grovbearbetningen grov upp­skattning○spec. äv.skrovlig en grov röst○äv. med inne­börd av stor mängdtjäna grova pengargrovt räknatseräkna 1 i grova dragsedrag 2 (köra fram med) det grova artillerietseartilleri sedan ca 1400Klosterläsningfornsv. grover; av lågty. grof ’stor; stark; klumpig’; urspr. trol. ’grov­malen; krossad’ 2som helt saknar förfining särsk. om person el. yttrande, ibl. med ton­vikt på obscenitet admin.psykol.JFRcohyponym1rå 2 grova skämthan är grov i munnendet var det grövsta!grov (mot ngn)sedan ca 1420Bonaventuras Betraktelser3som bedöms som allvarlig och fräck e.d.; särsk. om brott mot lag, moralnorm e.d. jur.JFRcohyponymallvarlig 2cohyponymsvårartad en grov lögnen grov försumligheten grov gräns­kränkninghan dömdes för grov vårds­löshet i trafiken○spec. äv. i spel, särsk. schack­spelen grov bort­sättninghan gjorde ett grovt fel och måste ge upp partietsedan ca 1430Själens tröst