adjektiv grunt
●som har litet avstånd mellan yta och botten
särsk. om vattensamling el. vattendrag
admin.psykol.utstr.MOTSATSantonym1djup 1
långgrundfloden är ganska grund vid det gamla vadstället○äv. bildligtsom saknar intellektuellt eller känslomässigt djup
JFRcohyponymytlig
en grund analyssedan förra hälften av 1400-taletÖstnordiska och latinska medeltidsordspråkfornsv. grunder, eg. ’nära botten’; nära besl. med 2grund
2grund
substantiv ~en ~er
grund·en●underliggande, stabil konstruktion
avsedd att bära upp ngt slags överbyggnad, vanligen ett hus e.d.
af.byggn.tekn.geol.pedag.JFRcohyponym2bas 1cohyponymunderlag
grundförstärkninghusgrundhusets grund bestod av betongbyggnaden brann ner till grunden○äv. om underliggande skikt i allmänhetgrundfärgberggrundklippgrundurgrund○äv. om underlag för figurer, föremål, mönster e.d.bakgrundvitt kors på röd grund○äv. bildligtdet första eller viktigaste
grundavgiftgrundbegreppgrundförutsättninggrundregellära sig grunderna i utförsåkningvattnet, grunden till vår tillvaro här på jordenhon ville gå till grunden med problemet○äv. med ytterligare tonvikt på orsakssambandetsärsk. i vissa sammansättn.
JFRcohyponymorsakcohyponymskäl 1cohyponymanledning
grundlösbevekelsegrundhäktningsgrundindelningsgrundskilsmässogrundpå goda grunder ansåg hon sig ha rätthan fängslades på lösa grunder○äv. allmänt förstärkandegrundfalskgrundluradgrundlärdhan har i grunden fel(i) grunden, grunderna (i/av ngt), grunden (till ngt)gå från gård och grundsegård 1
i grund och bottenegentligen
trots att arrangemanget utannonserades som en välgörenhetsgala var det i grund och botten ett reklamjippo
i grunden
innerst inne, egentligen
i grunden är han en empatisk människa
ligga till grund för ngtutgöra (tankemässig) grundval för ngt
utredningen kommer att ligga till grund för regeringens trafikpolitiska proposition
på grund avförk. ”p.g.a.”
orsakat av
konserten ställdes in på grund av sjukdom
stå på ofri grundstå på arrenderad eller lånad mark
de kunde inte belåna sin sommarstuga eftersom den stod på ofri grund
sedan ca 1350Konung Magnus Erikssons Stadslagfornsv. grunder ’botten; mark; grundval’; gemens. germ. ord, besl. med 1grund; jfr äv. 1grand, underground
3grund
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
grund·et●(mindre) parti av sjö- eller havsbotten som ligger mycket närmare vattenytan än omgivande partier
och som kan orsaka problem för sjöfarten
sjö.JFRcohyponymuppgrundning
grundkänninggrundprickabborrgrundvågorna bröt över grundetde höll sig över grunden och fiskadebåten gick på grundsedan förra hälften av 1300-taletSödermanna-Lagenfornsv. grund, isl. grunn med samma betydelse; substantivbildn. till 1grund