Svensk ordbok 2009, webbversion

grun`da verb ~de ~t grund·ar1skapa grund för ngt som vanligen är under­förstått; särsk. om att grund­måla tekn.JFRcohyponymgrundera grunda med vit målar­färggrunda (ngt) med ngtsedan 1735fornsv. grunda ’grund­lägga; basera’ 2få att existera särsk. med avs. på organisation, lära e.d. af.JFRcohyponyminrättacohyponyminstiftacohyponymstarta 1cohyponymgrundlägga skolan grundades av en stor filantropgrunda ngtsedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelser3ofta perf. part. låta få som utgångs­punkt komm.JFRcohyponymbasera 1 ett sam­hälle grundat på demokratiska ideal○ofta med ton­vikt på orsaks­sammanhang el. motiveringhon grundar sin upp­fattning på vad NN sagt hennegrunda ngt (på ngt/SATS)sedan 1472–86Speculum VirginumSubst.:vbid1-173726grundande, vbid2-173726grundning