Svensk ordbok 2009, webbversion

grunde´ra verb ~de ~t grund·er·argrunda duk el. pannå konstvet.JFRcohyponymgrunda 1 grundera med en blandning av limvatten, krita, zink­vitt och lin­oljagrundera (ngt) med ngtsedan 1827Subst.:vbid1-173769grunderande, vbid2-173769grundering