Svensk ordbok 2009, webbversion

grun`dfärg substantiv ~en ~er grund|­färg·en1täckande färg som målas först på yta var­efter mer dekorativ (och dyrare) färg stryks på tekn.väggen beströks med grå grundfärgsedan 18502färg som inte är en blandning av an­dra färger mindre brukl. i fackmässiga samman­hangfärg.grundfärgerna är gult, rött, blått och gröntsedan 18503huvud­saklig eller förhärskande färg i visst samman­hang färg.rummets grundfärg var turkossedan 1771