Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
grund|färg·en1täckande färg som målas först på yta
varefter mer dekorativ (och dyrare) färg stryks på
tekn.väggen beströks med grå grundfärgsedan 18502färg som inte är en blandning av andra färger
mindre brukl. i fackmässiga sammanhangfärg.grundfärgerna är gult, rött, blått och gröntsedan 18503huvudsaklig eller förhärskande färg
i visst sammanhang
färg.rummets grundfärg var turkossedan 1771