substantiv ~en ~er
grund|form·en1ordform som antas vara ursprunglig
språkvet.ordets indoeuropeiska grundformen grundform (av ngt)sedan 18192oböjd ordform
som vanligen är den som utgör uppslagsord i ordböcker o.d.
språkvet.JFRcohyponymuppslagsformcohyponymuppslagsordcohyponymlemma 2
grundformen av ”bodde” är ”bo”(i) grundform, en grundform (av ngt)sedan 1814