verb grundlade grundlagt, pres. grundlägger
grund|lägg·er●få (organisation e.d.) att börja existera
af.JFRcohyponymgrunda 2
Göteborg grundlades i början av 1600-talet○äv. bildligtläsintresset grundläggs redan i barnaårengrundlägga ngtsedan 1510Jungfru Marie Örtagårdfornsv. grundläggia
Subst.:grundläggande,
grundläggning