Svensk ordbok 2009, webbversion

1grun`dlag substantiv ~en ~ar grund|­lag·enlag som reglerar ett lands politiska system och som inte kan förändras utan om­fattande åt­gärder jur.SYN.synonym1författning 1synonymkonstitution 2 grundlagsfästgrundlagsskyddgrundlagsvidriggrundlagsändringtill grundlagarna räknas regerings­formen, successions­ordningen, tryckfrihets­förordningen och yttrandefrihetsgrundlagensedan 1629till 2grund i bet. ’fundament, grund­val’
2grun`dlag substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en grund|­lag·etgrund­val mindre brukl.af.på (ADJ) grundlag, grundlaget (för ngt)sedan 1795se 2lag