Svensk ordbok 2009, webbversion

grun`dlig adjektiv ~t grund·lig●som om­fattar alla viktiga delar av ngt; om handling e.d. admin.psykol.JFRcohyponymnoggranncohyponymordentlig 1cohyponymgenomgripandecohyponym1ingående en grundlig under­sökningen grundlig städningden nya upp­lagan är grundligt bearbetad (adv.)○äv. om personnog­grann, ordentlig en grundlig forskare av den tyska skolan○äv. (som adverb) med förstärkande an­vändninghon var grundligt trött på den grabbiga jargongenhan tog grundligt mistesedan 1511kungörelse utfärdad av rikets råd om allmänt möte i Strängnäs (Styffe)fornsv. grundeliker; av lågty. grundlik med samma betydelse; till 2grund