Svensk ordbok 2009, webbversion

grun`dval substantiv ~en ~ar grund|­val·en●(nöd­vändigt) under­lag för större konstruktion särsk. för (ett an­tal) byggnad(er) af.byggn.tekn.JFRcohyponym2bas 1cohyponymfundament 1cohyponym2grundlag jord­bävningen skakade San Franciscos grundvalar○ofta bildligtJFRcohyponymbasis ett sam­hälle byggt på demokratiska grundvalarNewtons mekanik är grundvalen för den klassiska fysikenbeslutet fattades på grundval av nog­granna ekonomiska beräkningar(på) grundval (av ngt), grundvalen (för ngt)sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. grund­val; efter forneng. grundweall med samma betydelse; till lat. vall´um ’mur; vägg’; jfr vall