substantiv ~n grunkor
grunk·an●(obestämt) föremål
vard.NollJFRcohyponympryl 1cohyponymgrej 1
en liten grunka som man har när man pumpar fotbollar○äv. bildligtvard.NN hade en bra grunka i gårdagens tidningsedan 1890sv. dial. grunker, plur., ’tillhörigheter; småsaker; hopsparade slantar’; besl. med grunk ’bottensats’; jfr grumlig