verb ~de ~t
grunn·ar●tänka länge och allvarligt
ofta på ngt problem för att komma fram till en lösning
vard.komm.JFRcohyponymfunderacohyponymgrubbla
inom partiledningen grunnar man ännu över det dåliga valresultatetgrunna (på/över ngt/SATS)sedan slutet av 1400-taletSchack-tafvels lekfornsv. grunda, till grunder ’betänkande, övervägande’; jfr begrunda, outgrundlig, utgrunda
Subst.:vbid1-174057grunnande