Svensk ordbok 2009, webbversion

grupp substantiv ~en ~er grupp·en●samling personer som lätt kan över­blickas eller har en viss sam­hörighet af.mil.sociol.yrk.JFRcohyponymorganisation 2cohyponym1flock 1cohyponymskockcohyponym1stim gruppkänslagruppsamtalgrupptryckfolkgruppförsöksgruppmålgruppreferensgruppsånggruppjobba i gruppde delades in i grupper om femen grupp ton­åringar utan­för kioskenmänniskor stod i grupper på gatorna och sam­taladelojaliteten in­om gruppen sattes på provlön­tagarna betraktade som grupp○spec. om den minsta militära enheten, in­om infanteriet, vanligen bestående av knappt tio mangruppchefskyttegrupp○äv. om sam­hörande mängd före­målJFRcohyponym2hop 1 gruppbebyggelsehusgruppordgruppsoffgruppögrupphan brukade ge dem en grupp med hyacinter och tulpaner till jul(i) grupp, en grupp (ngra), en grupp (av/med ngra)sedan 1781av fra. groupe; av ita. gruppo med samma betydelse; av germ. urspr., besl. med kropp