Svensk ordbok 2009, webbversion

gru`va substantiv ~n gruvor gruv·an●om­råde under jord eller inne i berg där malm eller mineral bryts bergsvet.JFRcohyponymbrott 3cohyponymtäkt gruvarbetaregruvdriftgruvsamhälleguldgruvakolgruvakoppargruvamalmgruvasaltgruvaett ras in­träffade i gruvandet hårda slitet i gruvan○äv. om annan plats där man kan ut­vinna ngtvanligen i sammansättn. fyndgruvasedan 1347privilegier för allmogen på Kopparberget utfärdade av kung Magnus (Svenskt Diplomatarium)fornsv. gruva ’grop; gruva’; av lågty. gruve ’grop; håla’, ty. Grube ’gruva’