verb gruvade gruvat
gruv·ar●oroa sig och känna sig olustig
vid tanken på ngt man måste göra e.d.
komm.han gruvade sig inför provethon gruvade sig för att träffa sin blivande svärmorgruva sig (för/över ngt/att+V/SATS)sedan början av 1500-taletSagan om Didrik af Bernfornsv. gruva sik; av lågty. gruwen ’rysa; frukta’; av ovisst urspr.
Subst.:vbid1-174205gruvande