Svensk ordbok 2009, webbversion

gud substantiv ~en ~ar; äldre dativ Gudi i några uttr. gud·en●ofta med versal ett (an­taget) över­naturligt väsen som har av­görande in­flytande över (viss del av) till­varon o­lika i o­lika religioner och tros­föreställningar relig.sag.yrk.JFRcohyponymande 2 gudabildgudsbegreppgudsdyrkangudsförnekaregudstroavgudhalvgudkrigsgudsolgudvädergudgrekiska gudarromerska gudartill­be o­lika gudartrotsa gudarnaPoseidon, havets gud○spec. i vissa världs­religioner, bl.a. kristendomen, som namn på ett enda gott och skapande så­dant väsengudsförtröstanbe till Gudske Guds viljaGuds vredeen hädelse mot den gode gudenom det finns en gud, så må han hjälpa mig nu○äv. i många ut­rop och milda kraft­uttryckgode Gud, hela bryggan rasar!tack gode Gud att du lever!låt för guds skull bli det där!Gud ske lov att det har slutat regna!Herre Gud, vilket o­väsen!Gud vet när hon kommer till­bakaGud sig förbarme!av Guds nådesenåd 1 det ska gudarna vetadet är verkligen sant​ att leva som man lär är inte all­tid lätt, det ska gudarna veta (en) Gudi behaglig (gärning)(en gärning) som Gud finner behag iel. som är allmänt positivngt åld.​ att hjälpa ut­satta barn är en Gudi behaglig gärning Gud nåde ngnmå Gud ge ngn nådngt åld.​ Gud nåde by­borna när stormen kommer! ○ ofta bildligt som varning, hot e.d.​ Gud nåde dig om du rör mina saker! Guds barnbarnsebarnbarn Guds hussehus 1 Guds sonseson inte vara Guds bästa barnsebarn 2 på Guds försynseförsyn ta Gud i hågenoptimistiskt gripa sig an (med ngt)​ när hon inte fick något jobb tog hon Gud i hågen och startade eget vara en syn för gudarsesyn 2 sedan 1000-taletrunsten, t.ex. Botkyrka, Södermanlandvanligen runform kuþ, fornsv. guþ; gemens. germ. ord av om­diskuterat urspr. Den gudarna älskar dör ung.Efter bl.a. Plautus (romersk författare, ca 200 f.Kr.)