Svensk ordbok 2009, webbversion

gul adjektiv ~t ●som har färg som ett äggs inre del traditionellt en av grund­färgerna, vanligen upp­fattad som varm admin.arb.färg.m-med.gulblekbrandgulgräddgulkanariegulknallgulsmutsgulsvavelgultorrt gult gräsner­rökta gula gardinerbladen var gula redan i slutet av septemberhon var o­naturligt gul i hynfå gult kortse2kort 1 gul fackföreningsefackförening gula febernsefeber gula fläckensefläck 2 gula sidornasesida 3 slå sig gul och blåslå sig (halvt) fördärvadoch ofta så att en mängd blåmärken uppstår​ hon slog sig gul och blå när hon skulle lära sig att åka snow­board sedan ca 1430Själens tröstfornsv. gul, gol; speciellt nord. ord, besl. med eng. yellow, ty. gelb med samma betydelse; urspr. trol. ’grön­gul’; jfr gröngöling