Svensk ordbok 2009, webbversion

gumm`a substantiv ~n gummor gumm·an●gammal kvinna ofta med ton­vikt på skröplighet yrk.JFRcohyponymgubbe 1hyperonymgamling gumansiktekrutgummaen vit­hårig liten gumma○ibl. om kvinna (o­avsett ålder) som beter sig som el. på annat sätt liknar en gummahon var bara 40 år men redan en gumma○äv. som smeksam beteckning på liten flicka el. makamammas lilla gummahan är ute och roar sig medan gumman hans får sitta hemma○i sammansättn. äv. om kvinna (i stort sett o­avsett ålder) som ut­för visst arbetengt åld.skurgummatorggummatvättgummaklok gummakvinnlig natur­läkare (på landet)mest histor.​ den kloka gumman behandlade folk som hade njurproblem med en dekokt till­verkad av en blandning örter, där­ibland vit­klöver sedan ca 1430 (i sammansättn. iordha-)Själens tröstfornsv. guma ’kvinna; gumma’; av dunkelt urspr., trol. samman­smältning av flera ord; jfr isl. gumi ’man’ och sv. dial. gumma ’gud­mor’ samt brudgum