verb ~de ~t
gung·ar1långsamt och mjukt svänga från den ena sidan till den andra
ofta kring ngn fast punkt el. axel
NollJFRcohyponympendlacohyponym2vaggacohyponymdingla
en hängmatta gungade mellan två äppleträdbarnen satt och gungade på lekplatsentaklampan i kajutan gungade av och an○äv. i fråga om liknande rörelse upp och ner (utan fast punkt)JFRcohyponymguppa 1cohyponymstudsa 1cohyponym1vippa 1
båten gungade i den krabba sjön○äv. om underlaget(tyckas) vara instabil
det var så hög stämning att dansgolvet gungadeden porösa isen gungade under hennehon var så yr att marken tycktes gunga○äv. bildligten gungande valsmusikens sugande, gungande rytmgungasedan 1685jfr da. gynge, äldre da. gunge med samma betydelse; trol. av ljudsymboliskt urspr.
2få att röra sig långsamt och mjukt från den ena sidan till den andra eller upp och ned
Nollhon gungade babyn i famnengunga med benengunga ngn/ngt, gunga (med ngt)sedan 1700Subst.:vbid1-176085gungande,
gungning
2gung`a
substantiv ~n gungor
gung·an●sittanordning som är upphängd så att den kan gunga
vanligen bestående av en bräda som är fäst med grova rep el. kätting i trädgren el. ställning; anv. vid lek
Nollrepgungaslänggungasvänggungaen lekplats med gungor och klätterställningta igen på gungorna vad man förlorar på karusellenta igen en förlust på annat håll
sänkt samtalstaxa men höjd öppningsavgift – så tar mobiloperatörerna igen på gungorna vad de förlorar på karusellen
sedan 1615se 1gunga