Svensk ordbok 2009, webbversion

gymnasti´k substantiv ~en gymn·ast·ik·en●(ut­förande av) systematiska kropps­rörelser i av­sikt att upp­nå större smidighet och bättre kondition med el. utan redskap; oftast utan tävlingsinslag och inom­hus spel.sport.tid.SYN.synonym1gympa JFRcohyponymidrottcohyponymsport gymnastikpåsegymnastiksalmotionsgymnastikredskapsgymnastiksjukgymnastiken timmes hård gymnastik○äv. om till­fälle med under­visning i och ut­förande av gymnastikgå på gymnastikhan är befriad från gymnastiken○äv. bildligt om krävande intellektuell syssel­sättning e.d.i sammansättn. hjärngymnastikrytmisk gymnastik(tävlings)gymnastik för damer med hand­redskapt. ex. bollar, käglor el. ringar; till musik​ in­om rytmisk gymnastik kan man tävla både individuellt och i trupp och man ut­för all­tid sina program till musik sedan 1784av grek. gymnastike´ (tekh´ne) ’kropps­övningar’, till gymnos´ ’naken’; jfr gymnasium