Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n ~r
häd·els·en●yttrande eller handling som medvetet och tydligt uttrycker upprörande ringaktning av ngt som hålls heligt
komm.relig.SYN.synonymblasfemi
han for ut i förbannelser och hädelserStrindberg blev åtalad för hädelse sedan han skämtat om nattvardenhädelse (av ngn/ngt)sedan 1469Heliga Mechtilds uppenbarelserfornsv. hädhilse