Svensk ordbok 2009, webbversion

häf`te substantiv ~t ~n häft·et●(mindre) samling hophäftade blad utan om­slag el. med enkelt om­slag av papp e.d. bok.JFRcohyponym1bok 2cohyponymblock 5cohyponymfaskikel programhäfteräknehäfteskrivhäftean­teckna i häftethan satt och skrev i ett brunt häfte○spec. om ngt som ut­kommer mer el. mindre periodiskt (äv. om liten bok e.d.)häftesvistemahäftedet tredje häftet av tid­skriftenord­boken ut­kom först i form av häften○äv. om hophäftad (el. på annat sätt samman­hängande) samling kuponger, biljetter e.d.biljetthäftefrimärkshäftesedan 1783efter ty. Heft med samma betydelse; nära besl. med häfta