Svensk ordbok 2009, webbversion
adjektiv ~t
häft·ig1som kännetecknas av plötslig och mycket stark kraftutveckling
om naturföreteelse, känsla etc.
meteorol.psykol.en häftig åskskuren häftig smärta i brösteten häftig stöthon bromsade häftigt in (adv.)○ibl. utan plötslighet(snabb och) intensiv
häftig sjögången häftig stridden sjukes häftiga andhämtning○äv. om abstrakta företeelserJFRcohyponymhäftig 2
en häftig diskussionhan framförde häftiga anklagelserhäftiga protester mot regeringens åtstramningspaket”Det är ditt fel”, sade hon häftigt (adv.)sedan 1584av lågty., ty. heftig med samma betydelse; besl. med hast
2som lätt drivs till vrede eller ilska
om person el. persons karaktär
admin.psykol.JFRcohyponymhäftig 1
ett häftigt lynneett häftigt temperamentreta honom inte ― han är mycket häftig○äv. för att beskriva en person i ngn funktionstarkt engagerad
en häftig motståndare till dödsstraffethäftig (mot ngn)sedan 16093tilltalande genom sina anslående eller sensationella egenskaper
t.ex. färgglädje, kraftig rytmik el. hög ljudnivå
vard.admin.JFRcohyponym2innecohyponym2tuff 1
en häftig rocklåten häftig baddräkthäftiga sportbilarett häftigt partajhäftig (att+V)sedan 1974Betydelsen ’anslående, tuff’ av häftig har flera decennier på nacken men förekommer fortfarande mest i ungdomsspråk, och är i varje fall mycket vardaglig. När äldre personer använder ordet i den betydelsen tycks det ofta vara för att anspela på ungdomsspråk.