Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
hägg·en●en stor buske eller ett (flerstammigt) träd med små väldoftande, vita blommor i långa, täta klasar
bot.JFRcohyponymblåhägg
på senvåren blommade häggen, och syrenerna knoppadessedan början av 1500-talet (i sammansättn.)Läke- och örte-böckerfornsv. hägger; nord. ord, bildat till hage, eg. ’hägnadsträd, häckträd’