Svensk ordbok 2009, webbversion

hägg substantiv ~en ~ar hägg·enen stor buske eller ett (flerstammigt) träd med små väl­doftande, vita blommor i långa, täta klasar bot.JFRcohyponymblåhägg på sen­våren blommade häggen, och syrenerna knoppadessedan början av 1500-talet (i sammansättn.)Läke- och örte-böckerfornsv. hägger; nord. ord, bildat till hage, eg. ’hägnadsträd, häckträd’