Svensk ordbok 2009, webbversion
hämm`a
verb ~de ~t
hämm·ar●utgöra hindrande eller bromsande omständighet för
viss process, person etc.
med.psykol.sjukdomen hämmade hans utvecklingde många driftstoppen hämmar givetvis produktionende ekonomiska utvecklingsmöjligheterna hämmades av bristen på investeringskapitalrektorns närvaro hade ett hämmande inflytande på eleverna○spec.stoppa
vidare utflöde e.d.
hämma blodflödethämma ngt, hämma ngn (i ngt)sedan 1630trol. av ty. hemmen med samma betydelse, eg ’hindra (boskap) från att springa bort’
Subst.:vbid1-188085hämmande,
hämning