Svensk ordbok 2009, webbversion

häm`nas verb hämnades hämnats hämn·asut­föra bestraffande handling (mot ngn) för att skaffa sig personlig upp­rättelse för skada el. o­förrätt som man blivit till­fogad; ofta genom o­laglig handling komm.JFRcohyponymvedergälla han hämnades på dem genom att starta en förtals­kampanjhon hämnades på värden genom att an­mäla honom för hyres­nämndenäv. med avs. på skadan el. o­förrätten (el. den för­fördelade)hämna han kände sig skyldig att hämnas skymfenhon kände sig förpliktad att hämnas sin brorhämnas (på ngn) (för ngt/SATS), hämnas (ngn/ngt)sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. hämnas Subst.:vbid1-188095hämnande; hämnd