Svensk ordbok 2009, webbversion

häm`ta verb ~de ~t hämt·ar●ibl. med partikel, särsk.ut bege sig i väg till platsen för ngt och föra med sig (det) till­baka el. ev. till annan plats; med avs. på före­mål etc. NollJFRcohyponymavhämta hämta lite socker i kökethan skulle först hämta ut pengar från bankenhämta vatten vid brunnen○äv. i fråga om en­bart fram­tagningen och förflyttningen till­bakahan skulle åka hem och hämta pengarhon gick till verk­staden och hämtade bilen○äv. med avs. på personhämta läkarehämta polishämta barnen på dagishon lovade att hämta honom med bilen kl. 4○äv. bildligt med avs. på abstrakta före­teelsercitatet är hämtat från Bibeln○spec. med avs. på själsliga före­teelserJFRcohyponymhämta sig hämta modresa till landet och hämta nya krafter○äv. ut­vidgat om växterträden hämtar sin näring ur jordenhämta (ut) ngn/ngt (ngnstans)hämta andanseanda 3 inget/ingenting ha att hämtainte kunna vinna fram­gång​ laget hade inget att hämta i kvarts­finalen mot favoriterna sedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. häm(p)ta ’hämta; hem­föra’; nord. ord, bildat till 1hem Subst.:vbid1-188151hämtande, hämtning