Svensk ordbok 2009, webbversion

hän [hä´näv.hän´] adverb ●bort ofta ngt högt.rum.hän mot ett av­lägset mål○ofta försvagat, med funktion av rent utfyllnads­ord (äv. bildligt)ofta ut­talat med kort vokal vart ska du hän?många undrade vart det skulle bära hän med jorden efter klimat­förändringarna○äv. i fråga om tidsförhållanden och bildligthänvändelsehändelsen pekar hän mot en ny tidhon gav sig helt hän åt musikensedan ca 1452Nya eller Karls-Krönikanfornsv. hen; dels samman­dragning av hädan, dels av lågty. hen ’bort’