Svensk ordbok 2009, webbversion
hä`nföra
verb hänförde hänfört, pres. hänför
hän|för·de1placera in
i viss klass, visst sammanhang e.d.; spec. i fråga om ren klassificering
NollJFRcohyponymföra 4
boken kan inte hänföras till någon bestämd genremängdläran kan hänföras till både matematiken och logikenen insekt som brukar hänföras till skalbaggarnahänföra ngn/ngt till ngn/ngtsedan 1764efter da. henføre eller ty. hinführen
2väcka stark och oemotståndlig förtjusning hos
ngn, så att andra känslor helt trängs undan
komm.JFRcohyponymbedåracohyponymförtjusacohyponymhänrycka
hennes sång hänförde publikenutsikten hänförde demhänföra ngn (med ngt/att+V)sedan 1805Subst.:hänförande;
hänförelse (till 2)