substantiv ~n
hän|för·els·en●(tillstånd av) oemotståndlig förtjusning
psykol.JFRcohyponymentusiasm
pjäsen ingav dem hänförelse○ofta med stark bibetydelse av gripenhet el. rörelsehans nyskrivna dikt väckte hänförelsehänförelse (över ngn/ngt/att+V/SATS)sedan 1819