Svensk ordbok 2009, webbversion

hänga iho´p verb hängde hängt, pres. hänger häng·er i|­hop1ut­göra en stabil enhet om före­mål den gamla soffan hänger inte i­hop längre○spec. om flera bitar e.d.vara fästade vid var­andra trä­bitarna hänger i­hop○äv. bildligt, spec. om person e.d.efter tre sömn­lösa nätter hängde hon knappast i­hop○spec. äv. om intellektuella förhållandenresonemanget hänger inte i­hophänga ihopsedan 17732ha sam­band med ngt komm.det hänger i­hop med vad han sade för­utde båda fråge­ställningarna hänger i­hop○äv.förhålla sig på visst sätt hur hängde det egentligen i­hop med de försvunna dokumenten?hänga ihop med ngt/SATS, ngra hänger ihopsedan 15313stå i nära (kamratligt) förhållande till ngn sociol.hon har hängt i­hop med honom längede har hängt i­hop sedan de var småhänga ihop (med ngn)sedan 1681