substantiv ~en ~ar
häng·ning·en1sätt att arrangera och hänga upp bilder så att en slagkraftig helhetsverkan uppnås
vid konstutställning e.d.
konstvet.en lyckad hängninghängningen hade ombesörjts av museichefen självhängning (av ngt)sedan 19262avrättning genom att den dödsdömde hängs upp i ett rep som är fäst runt halsen i en ögla
efter vederbörlig dom el. som hämnd e.d.
samh.hängningen av motståndsmännenhängning (av ngn)sedan 1850