verb hänryckte hänryckt, pres. hänrycker
hän|ryck·er●väcka (plötslig och) oemotståndlig förtjusning hos
ngn, så att andra känslor helt trängs undan
komm.JFRcohyponymhänföra 2
hans flammande appell hänryckte folkmassanhänrycka ngnsedan 1790Subst.:vbid1-188376hänryckande,
hänryckning