substantiv ~t ~n
hän|se·end·et●klart avgränsat sätt att betrakta eller bedöma ngt
NollJFRcohyponymavseende 2
en central fråga i mer än ett hänseendeen i alla hänseenden bra skola○ibl. med bibetydelse av detalj som ingår i total uppsättning egenskaper e.d.han skilde sig i viktiga hänseenden från sina kollegeri ett (två/tre etc.) hänseende(n), i ADJ hänseendensedan 1766bildat till hän och se