Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en
häpn·ad·en●stark (och märkbar) förvåning
vanligen som omedelbar reaktion på ngt oväntat
psykol.JFRcohyponymöverraskning
han blev mållös av häpnad när han såg hur hon hade förändrat sigtill allas häpnad hoppade han i det iskalla vattnet○spec. i ett mer el. mindre bildligt uttrycken prestation som slog världen med häpnad(till ngns) häpnad, häpnad (över ngt/att+V/SATS)sedan 1747