Svensk ordbok 2009, webbversion

`radshövding substantiv ~en ~ar här·ads|­hövd·ing·en(titel för) juridisk ämbets­man i spetsen för en dom­saga eller en härads­rätt histor.jur.samh.yrk.förr äv. som artigt tilltals­ord till jurist som full­gjort tings­tjänstgöringhistor.sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. häradshöfdhinger