Svensk ordbok 2009, webbversion

hä`rda verb ~de ~t härd·ar1behandla (ämne eller material) i syfte att öka dess håll­fasthet eller seghet särsk. genom snabb av­kylning efter upp­hettning tekn.härdat stålhärda ngtsedan början av 1500-taletSagan om Didrik af Bernfornsv. härþa ’göra hård; härda ut’; bildn. till hård 2öka motstånds­kraften och prestations­förmågan hos kroppen, psyket e.d. bot.psykol.JFRcohyponymstålsätta sig han duschade kallt på morgonen för att härda sin kroppefter alla smällar var han en härdad och luttrad manhan härdade sig med frilufts­liv och kalla bad○äv. med avs. på växter o.d.härdade plantorhärda ngn/ngt (med ngt) (mot ngt)sedan ca 1670Subst.:vbid1-188498härdande, härdning