Svensk ordbok 2009, webbversion
hä`rdning
substantiv ~en ~ar
härd·ning·en●behandling i syfte att öka hållfasthet eller seghet
hos ämne el. material, särsk. stål
tekn.○äv.överföring av omättade fetter till mättade
genom hydrering
härdning (av ngt)sedan 1850