Svensk ordbok 2009, webbversion

här`ja verb ~de ~t härj·ar●an­ställa förstörelse genom att fara vilt och hänsyns­löst fram NollJFRcohyponymförödacohyponymskövla trupperna brände och härjade stadenvikingarna härjade både i väster- och öster­ledbrottslingarna får härja fritt när polisens resurser inte räcker tillden härjande leoparden○äv. om icke-levande före­teelserdet av kriget härjade Europade krafter som härjade i hans inrekoleran härjade i landet○äv. försvagatbråka barnen fick härja som de ville i källarenman kan inte låta de kommersiella krafterna härja fritt○äv. bildligtfesta o­hämmat varje fre­dag är de ute på krogen och härjarhärja (ngt), härja (ngnstans)sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. häria, urspr. ’hem­söka med en här’; till 2här Subst.:vbid1-188579härjande, härjning