Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
härj·ning·en●hänsynslös framfart som medför förstörelse
NollJFRcohyponymframfart
härjningstågfiendens härjningar○äv. i fråga om företeelser som orsakar förstörelsepestens härjningarhärjning (av ngt) (ngnstans)sedan 1738