Svensk ordbok 2009, webbversion

här`ma verb ~de ~t härm·ar●med­vetet försöka likna (ngn annan) i upp­trädandet särsk. i tal el. åt­börder komm.JFRcohyponymefterliknacohyponymimiteracohyponymefterbildacohyponymta efter de mindre barnen härmar de störreeleverna fick härma fransk­lärarens intonation○ofta i syfte att förlöjligaJFRcohyponymapa efter alla skrattade när han härmade prästens mässande rösthärma (ngn/ngt/SATS)sedan senare hälften av 1400-taletLatinskt-svenskt glossariumfornsv. härma; jfr isl., no. herma med samma betydelse; trol. nära besl. med lat. car´men ’sång; dikt’ Subst.:vbid1-188624härmande, vbid2-188624härmning