Svensk ordbok 2009, webbversion

härs`ka verb ~de ~t härsk·ar1(ha möjlighet att) ut­öva (nästan) o­inskränkt makt över en större grupp människor, vanligen en nation e.d. samh.JFRcohyponymregera han härskar över 40 miljoner under­såtarsom marxist talade han gärna om den härskande klassen○äv. försvagatmor­mor härskade i kökethärska (över ngn/ngt)söndra och härskasesöndra sedan ca 1620av lågty. herschen med samma betydelse; till ty. hehr ’förnäm; hög’; jfr herre, härlig 2vara för­handen (och helt sätta sin prägel på om­givningen) Nollden nu­mera härskande å­sikteni salen härskade en djup tystnadhärska (ngnstans)sedan 1712Subst.:vbid1-188702härskande