Svensk ordbok 2009, webbversion

`rstamning substantiv ~en ~ar här|­stam·ning·en(släktmässigt) ur­sprung för person el. djur släkt.en person av o­känd härstamningäv. för annan före­teelseordets härstamning(av ADJ) härstamning, härstamning (från ngn/ngt)sedan 1819