Svensk ordbok 2009, webbversion

håll`a sig verb höll hållit, pres. håller håll·er1lita på och ta sin till­flykt till ngn/ngt Nollhon håller sig till Guds ordhan håller sig till fadern○äv. ngt ut­vidgatinte (o­tillbörligt) från­gå hålla sig till sanningenhålla sig till sakenhålla sig till ngn/ngthålla sig väl med ngnse1väl 1 sedan ca 1430Själens tröstfornsv. halda sik 2behärska sig spec. om att av­stå från att med­dela el. ta del av ngt till slut kunde hon inte hålla sig utan av­slöjade allt hon visste○spec. äv. med avs. på natur­behovvi måste hitta en toalett för nu kan pojken inte hålla sig längrehålla sighålla sig för skrattseskratt sedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelser3bevara sin kvalitet eller beskaffenhet kokk.JFRcohyponymhålla 11 sillen håller sig minst en vecka i kyl­skåpethålla sig (TID)sedan 15344(fort­sätta att) vara Nollhålla sig lugnhålla sig ADJhålla sig i skinnetseskinn sedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelser5vara försedd Nollhålla sig med bilhålla sig (med ngt)sedan 16786(till­fälligt) vistas Nollde höll sig hemma under o­vädrethålla sig ngnstanshålla sig på mattanse1matta hålla sig på sin kantsekant sedan ca 1585